Shilajit är en komplex mix av organiska och mineraliska komponenter. Här är vad varje del är och vad forskningen säger om dem.
Fulvinsyror — huvudpersonen
40–60 % av högkvalitativ shilajit. Små organiska molekyler som bildas när organiskt material bryts ner under decennier. Funktion: binder mineraler i bio-tillgänglig form och hjälper kroppen ta upp näringsämnen.
Standardiserad shilajit-extrakt ska ange minst 50 % fulvinsyror.
Humussyror
Större molekyler än fulvinsyror, ofta 10–30 % av innehållet. Också organiska och spelar en roll i mineraltransport. Mindre studerade än fulvinsyror.
Dibenso-α-pyroner (DBPs)
Bioaktiva ämnen unika för shilajit. Stödjer mitokondriernas ATP-produktion enligt prekliniska studier — vilket är hypotesen bakom upplevda energieffekter.
Spårmineraler — 84+
Magnesium, kalium, zink, koppar, järn, mangan, krom, selen — och dussintals fler i mindre mängder. Många binds till fulvinsyror vilket gör dem mer bio-tillgängliga än syntetiska tillskott.
Aminosyror och peptider
Små mängder fria aminosyror som glycin, alanin, glutamin. Bidrar till en del av shilajits adaptogena effekter — men inte i kliniskt relevanta doser.
Vad spelar roll praktiskt?
När du köper shilajit, fokusera på fulvinsyrahalten (minst 50 %), tungmetalltest och ursprung. Mineralprofilen är trevlig men inte den primära drivkraften av effekten.
Sammanfattning
- 40–60 % fulvinsyror i högkvalitativ shilajit
- DBPs stödjer mitokondriellt ATP
- 84+ spårmineraler i bio-tillgänglig form
- Standard-extrakt ska ange minst 50 % fulvinsyror
- Fulvinsyrahalten är viktigast vid köp
Artikeln är informativ och ersätter inte medicinsk rådgivning. Mer på Om oss.